Det går kanon att mata Caspian med nappflaska och det är jag så glad över. Har inte sondmatat han sen igår morse. Idag vägde dom honom, han hade gått upp ca 20 g. Idag tog dom även bort apparaten som larmar om han inte andas på 20 sek. Vi har även badat han och det va väl inte direkt uppskattat utav han.
Tim har åkt hem idag med eftersom han måste jobba, det är jobbigt att vara här själv, men han kommer ju torsdag eller fredag så få tänka att dagarna går snabbt.
Har fått mjölkstokkning med. Började få feber och kände mig allmänt lustig fram emot kvällen. Bröste gjorde förbaskat ont och när jag skulle pumpa så såg jag att jag hade fått knölar på högra bröstet. Pratade med en utav barnmorskerna här och hon förklarade att det är mjölkstokkning. Vilken otur! Mår lite bättre nu iaf, men svettas som en gris, eftersom jag har tagit febernersättande. Få se om Caspian ska sova här inne i natt, beror ju lite på hur jag mår sen, jag har ju varit svimfärdig och jag vill ju inte skada Caspian när jag ska byta blöja och mata honom. Ha fått en gasbinda med bomull i som jag ska ha innan för bh i natt, det skulle tydligen va bra säger barnmorskerna.

Vill bara förklara för vissa som kommentera att det är klart jag vet att detta är för Caspian skull, och jag lyssnar ju på läkaren om att stanna här trotts att jag så gärna vill hem. Det är inte själviskt att vilja hem, utan det handlar om att jag tycker det är jätte jobbigt att se alla slangar och apparater här i korridorena, och jag tycker det är jobbigt och otäckt när jag går i korridoren och hör från det rummet där dom ha kuvöserna hur något barn dippar eller hjärtljudet stannar helt. Det känns så otroligt jobbigt och läskigt och det är nog rätt normalt att känna så när man är på sjukhuset. Men det är klart att jag stannar för min sons skull, det har jag ju gjort hittills och kommer göra fram tills läkarna tycker att vi ska hem. Men dom säger olika här. Och Caspian är frisk och pigg det är bara det att dom vill ha uppsikt över vikten och sondandet, annars hade vi fått åka hem.