Just nu känns det som allt går emot en, och man vet inte vad man ska hämta krafterna i från.
Permisionen slutade med ambulans in till sjukhuset med Caspian. Började med att han hade ätit och låg i vagnen och sov. Jag tyckte han lät så lustigt i nästan och det blev bara värre och värre, lät som en som försöker andas genom en igensnorad näsa. Så jag tar upp han och ropar på Tim och säger att han få ringa in till Neo och fråga om vi kanske ska göra koksaltlösning eller ta nässug. När Tim kommer ut i köket slutar Caspian att andas. Blev skräkslagen och började rista han och då började han andas. Tim tog honom medans jag spran och letade upp nr och då slutade han andas igen. Dom sa åt oss att ringa efter ambulans så gjorde det medans Tim gick runt med Caspian och strök han på ryggen. Han ändrade inte färg och verkade ändå inte vara slapp i kroppen. När ambulansen kom så fick vi åka med. Tim sattdär bak och jag där fram, jag hörde inget om hur det gick och va livrädd att han skulle dö. Vägen kändes så himla lång trotts att dom körde jätte fort. När vi kom in berättar nakossköterskan att när dom kopplade upp för att se hur han syresatte sig så såg allt jätte bra ut och va inga probem, men det kändes ändå hemsk. Fick komma upp på neo där dom sa samma sak. Detta ska tydligen vara ett andningsuppehåll som alla små barn gör ibland. Men det känns ju så hemsk ändå.
På natten frös jag så hemsk att jag fick ha 4 täcken på mig och på morgonen när jag sa att jag inte orkade ha Caspian hos oss tog dom tempen och det vissade sig att jag hade 40 graders feber. Fick gå ner på akuten där dom tog blodprov och gynundersökning. En stund senarekom dom hämtade mig och sa att jag skulle läggas in på kvinnorkliniken och få antibiotika, men varför kunde dom inte svara på. Efter massa tjatande kunde dom på kvinnorkliniken berätta varför. Tydligen har jag fått livmordesinfektion efter förlossningen, varför ska allt hända just oss?!
Har fått två dropppåsar med antibiotika och vid 10 ska jag få två till och vid 6 i morgon på morgonen så blir det två till. Så ska det hållas på tills febern är nere och då ska dom ta blodprov för att konstatera om dom kan börja ge mig tabletter i stället så jag få komme ner till Caspian.
Tim och Caspian har varit här uppe några gånger idag och hälsat på. Läkarna säger att Caspian är helt frisk och anledningen till att han ska ligga där är för att vi ska känna oss säkra nästa gång vi åker hem och inte ha oro över att det ska hända igen. Men hur kan man bli av med en sån oro?